Bad, bad week!

Dagen idag börjar kass. Jag yrar ihop saker på jobb och blandar ihop två olika kunder med varandra. Visserligen hade den ena kunde jag blandade ihop med den andra också gjort en massa yra saker.
I vilket fall som känns det inte kul att börja morronen med att blanda ihop saker man inte borde.

Annars är det i alla fall en dålig vecka så detta var välan bara grädde på toppen av moset. (har man ens grädde på mos?)
Allt känns förvirrat, yrt och jäkligt jobbig. Men egentligen är allt faktiskt som vanligt.
Inget konstigt har hänt, jobbet går bra, förhållande likaså... Fast jag förstör. genom mitt kassa humör och min för tillfället ruttna attityd.
Jag e dryg, jobbig och antagligen lite höst deppig. Jag känner mig inte det minsta deppig om jag tänker efter, för allt är som sagt bra.
Men jag vet att jag alltid blir det under hösten, så det är väl därför saker känns jävliga.

Först och främst känner jag mig konstant halvlåg och jäkligt trött. Min självkänsla är inte direkt på topp. Alltså inte självförtroendet för egentligen vet jag att jag gillar mig.
Men just nu gör jag det inte alls. Känns som jag äter rätt, rätt, rätt och åter rätt. Jag tränar konstant och ändå känner jag mig bara...... inte bra. För stor. Fel.

Johan undrar vad fan mitt problem är. Igår pratade jag knappt med honom under de två timmar vi var iväg och handlade.
Inte för att jag inte ville. Men jag orkade helt enkelt knappt öppna munnen.
Jag ville bara säcka ihop och sova sju kvart i timmen.

Väl på squashen sen blev det fart utav fan i mig. Träningen är mitt gift. Det är den som kan hjälpa till och det är där jag pumpar ut alla dåliga känslor genom adrenalinet det ger mig. Det ger mig lyckokänslor och endorfiner.

Det går över. Det gör de alltid. Jag blir ju inte direkt något nervvrak som bara sitter och skakar i en hörna på rummet och har mega ångest. Jag är bara lite extra trött och glömmer bort hur bra jag egentligen är.
Tur att jag vet att jag bara glömt bort det. Annars hade de inte varit något bra.

De första åren jag var lite höstlåg fattade jag inte det själv. Tror det var förra året jag på riktigt fick upp ögonen för det och kopplade ihop ett plus ett. Insåg att jag faktiskt varit så varje höst...

Så nu håller jag tummarna för att det försvinner. Illakvickt. Jag e pigg och glad av mig. Inte så som jag känne rmig nu. Halvlåg.




image612

Kommentarer
Postat av: Maria

Jag brukar också få en svacka under hösten. tungt!

2007-11-20 @ 16:24:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0