Ätstörningar?

Jag blir så ledsen och förtvivlad nr jag läser en del bloggar.
Av någon anledning kom jag för ett tag sedan in på en logg där en tjej skriver om sin kamp för att bli "smal". Tjejenrna i fråga har dock ett bmi på 14-16, ser ut som ett skelett och lever på buljong.

Trots detta hyllar andra tjejer henne för hennes "vackra" kropp, de hejjar på henne i hennes kamp att tappa ytterligare kilon. Dessa tjejer ser ungefär likadana ut, anorektiska, med Nicole Richi (under sin smalaste period) som största idol. De hyllar henne och hennes "perfekta kropp" när hon inte hade någt kött på benen alls.

Dessa tjejer hejjar på varandra för att bli än mer anorektiska, de har samma sjuka tankesätt och "hjälper" varandra att klara kampen mot maten varje dag.
Jag blir så ledsen när jag läser dessa bloggar. Det gör ont att det finns tjejer som mår så dåligt och som förstör sig själv och sitt liv så totalt trots att de bara är 15 år gamla. Att man kan vara så osäker att man "måste vara smalast" alltid.

Jag vet att jag själv har ett konstigt förhållande till mat många gånger och att det finns många där ute som vill tappa kilon. Men från det till att tro man är tjock när man är så undernärd att det är risk för ens liv och vad folk än säger så tror de inte på deras ord.

Jag är för ett hälsosamt ideal, för att folk ska få lova att vara njda ed sig själv precis så som de vill se ut. tyvärr ser inte vardagen ut på det sättet utan alldels för många är missnöjda med hur de ser ut. Vill tappa lite på häcken, magen eller kanske låren. Kan vi inte bara älska oss själv som vi är?

Jag ska inte moralpredika för jag har många gånger ett konstigt förhållningssätt till maten. Jag är manisk på att äta "rätt". Vi har sällan eller aldrig onyttigheter hemma. Och äter jag ngt onyttigt kan jag få ångest efteråt ifall jag itne tränat innan på dagen. (ibland även om jag tränat) Jag mår psykiskt dåligt om jag inte tränar tillräckligt mycket en vecka, jag måste konstant hålla igång och klara inte av att sitta stilla en hel dag.
Men... jag vet att maten är en viktig del av ens liv. Jag äter ofta (fruktost, lunch, middag och mellanmål) och vet att man inte kan varken må bra eler se bra ut om man itne äter.


Har haft min beskärda del av matproblem när jag var ynge jag med och fick för mig att jag var "fet". Jag var längst (utan tvekan) av alla tjejerna jag ungicks med och på så vis kände jag mig alltid lite större än de. Men jag kom ifrån det ganska fort eftersom jag tränade s mycket då med och fotboll kan man itne spela utan mat i kroppen.



Iallafall. Varför hjälper inte omgivningen dessa tjejer? Är man så smal måste folk runtomkring en se det och jälpa dem. Även om de själva inte vill måste ju folk kämpa för deras skull.

57388-626

Kommentarer
Postat av: Anonym

Bra skrivet! Det är sjukt att andra tjejer tirggar denna person att svälta sig änn mer, det är ju knappast det hon behöver höra! Det är en sak att banta om man verkligen är överviktig, men en helt annan närman inte är det. Har själv lidit av alla möjliga ätstörningar så jag vet vilket helvete det är. Men den enda som verkligen kan få en att sluta är en själv.

2007-11-29 @ 20:12:09
URL: http://violiejolie.blogg.se
Postat av: Lisa

bra skrivet, håller med. fruktansvärt hur folk håller på.
jag har, även jag, haft problem med någon slags ätstörning, och det är hemskt. för mig gick det aldrig så långt att jag blev ett skelett, men att ens komma på tanken att strunta i att äta...när man ändå tränar... Ja, det är vidrigt.
hoppas tjejerna du skriver om får hjälp upp ur skiten, annars vet vi väl alla hur det kommer gå, tyvärr.

2007-11-29 @ 22:33:29
URL: http://lisatherese.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0