Ledighet

Man borde verkligen få möjligheten att vara ledig fyra dagar i sträck lite oftare. Helst med sol då också. Som nu.
Man kan ju inte annat än bli på helt underbart humör!
Jag har njutit till fullo av denna ledigheten och hunnit utnyttja den på precis det sätt jag ville!

Fredagen blev ju fantastisk, sedan fick jag en himla fin lördag med!



Tog på solbrillor, tygskor och skinnjacka. Kände mig ljuvligt somrig. (önskade dock att det varit några grader varmare och mindre blåst så kjol hade varit passande..)
Pallrad mig ner till bussen och mötte sedan upp Kristian på "Lilla Kafferosteriet" inne i stan.
Han hade fixat det bästa bordet på stället så jag satt i solen hela tiden!

Kristian och jag gick i gymnasiet tillsammans. Det innebär (ve och fasa!) att vi känt varandra i TIO år.
Det känns inte som jag gick i gymasiet för tio år sedan. (började iaf) Det känns som max tre.
Jag börjar bli gammal.
Gammal och rynkig.

Rynkig är iaf fullkomligt sant. Eller "fina linjer" som det så vackert kallas.
Jag kallar det rynkig. Mitt i mina skrattarynkor har dessa vackra linjer uppstått. Bara för att jag blivit född att få kinesögon när jag skrattar och massvis med veck runt ögonen när jag skrattar.
Mamma, det är ditt fel! Jag har fått "fina linjer" i mina skrattveck....
Har man rynkor är man gammal!

Nej de var inte det jag skulle komma till.
Jag skulle komma till att jag är en hemsk människa.
Av någon anledning kom jag och Kristian in på att prata om gymnasietiden. Då var jag hemsk. Och hade ett HEMSKT humör. Värre än jag kan minnas faktiskt. Mycket värre!
Fast han var nog hemsk med eftersom han visst fick utstå mitt humör.

Saken var den att han var väldans intresserad av mig då (och ett bra tag efter det). Han visade de väl på ett drygt sätt ibland. Jag gjorde elaka saker tillbaka. Och jag minns de inte ens.
Han hade fått en bok i huvudet i klassrummet. En väska kastad på sig. En dörr i huvudet. Jag hade fällt honom i korridoren. Kastat en basketboll i huvudet. Sparkat på honom när han ramlat på gympan efter en tackling mot mig på fotbollen.

När han berättade det skrattade jag så jag grät. Mest för att dölja att jag skämdes över vilken fruktansvärd människa jag var. För de måste jag varit. Ung, rynkfri och fruktansvärd.
Vilket liv.... Konstant festande, full och högljudd även i nyktert tillstånd. Skrattade sönder lektioner och fjäskade för lärara när jag och Camilla skolkat för mycket.
De där sista har jag inte glömt bort. Bara förträngt, men minnet kom tillbaka när gymnasiet fördes på tal.
Vilken tur att jag var så söt, snäll, omtänksam och glad alltid.
Annars hade jag nog varit hatad.. Fast jag och Camilla var nog det ändå. Blonda, snygga och grymma...

Fan vad jag svävar ut.
Vi patade om annat än detta med. Men mest vardagliga saker som alla andra "vuxna" rynkiga människor gör.
Trevligt var det iaf och jag fick massvis med sol i ansiktet så nu skriker mian fräknar "se på mig!!!"

Tog mig hemåt strax efter fem, hämtade vin hemma och drog mig upp till Jenny.
Fredrik fixade mat till oss. Ugnsbakad lax med pasta och sallad.
Hemlagad mat är underbart, jag måste verkligen ta mig i kragen och börja äta varm mat. Är bara orolig för att jag får i mig mer än vanligt och blir fet då. Nu e jag perfekt och tänker inte ändra på det.
Man kanske kan äta varm mat en gång i veckan?

Iaf, blev en hel del vindrickande för folket där. Jag tog det sjukt lugnt.
Fredrik var ganska gott på de snabbt och Jenny och Veronica blev det också. Själv var jag i princip normal.



Söta Jenny pratade om att hon sett sitt drömhus och jag utbrast lite på skoj lite på allvar.:
"Men vem ska jag då våldgästa konstant?"
"Men de har jag tänkt på...."

Och samtidigt som hon sa de fick jag och Fredik samma tanke och började asgarva. Jag skrattade så vinet sprutade ut ur munnen på mig.
"Nej men lyssna... det fanns ett gästhus som e större än din lägenhet, så där kan du bo...."
Jag och Fredrik kunde inte sluta skratta.... Och Jenny fortsatte prata men ingen hörde.
Det är så oss.
Jenny och hennes familj är lika mycket min familj som min riktiga familj. Och det är underbart. Önskar att alla hade en vän som man stod så nära.
Kan prata i tele fem gånger om dagen och ändå har vi alltid något att säga.
Folk undrar om vi är kloka.
Men vi brukar säga att vi kommer som ett paket, så blir man tillsammans med Jenny får man räkna med att jag öppnar dörren med mina nycklar och stapplar in lite då och då. Eller att jenny sitter i min soffa när man kommer hem till mig.
Eller att saker som planeras innefattar oss båda..


Ja. Kvällen blev hursomhelst mycket rolig. Fulla människor är roliga. Speciellt om man själv är nykter.

Söndagen, ja idag då, har varit väldans lugn och skön.
Har stortvättat, både i tvättstugan nere och den på min våning. Suttit ute i solen och läst. Städat här hemma. Umgåtts med lillebror. Gått en långpromenad. Varit chaffis till Jenny. Ätit middag och hemgjord glass hos mormor. Och bara myst och tagit det lungt. En perfekt söndag.

Har även lagat mat. Massvis för att vara mig som inte lagar mat mer. Så jag klarar mig mnaden ut tror jag.
Har lax och avocado i kylen som jag kan äta, men kan ju få variera lite.
Gjorde en "gryta" på krossade tomater, sen en ugnsomelett och bönbiffar. Så ha man att ta med på jobb ett tag.



Normalt sett är det jobb imorrn. Men inte denna måndag. Underbart!
Imorrn lir de tidig träning. Ska rycka i dörren på gymmet när de öppnar. Nio. Sen ska jag ta i tills jag inte kan stå på benen i minst två timmar.
Inhandla lite som jag ska ha med mig på påskimiddagen imorrn.
Köra mormor så hon kan handla dammsugare.
Vara ute i solen.
Käka påskmiddag med alla uppe hon Jenny.
Ta en långpromnad och förbränna all mat man tryckt i nyllet hos jenny. Förhoppningsvis hittar man ett trevligt sällskap med, då blir de lättare att promenera längre.
Sen e de kväll. Sen e de natt. Sen e de morgon, jobb och ledigheten är slut.

men den är spenderad precis som jag vill. Lugnt och soligt.







Kommentarer
Postat av: Anonym

Så brun och fin du är!

2009-04-13 @ 12:57:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0